Tyst tack - jag koncentrerar mig!
Får jag be om största, möjliga tyyyysssstnad, sa alltid "Direktör Bronett" på Cirkus Scott innan ett nytt spännande och hissnande nummer började. Lite så känner jag när jag sitter och skapar smycken. Det är omöjligt att hålla tungan rätt i mun när barnen kommer in och frågar än det ena, än det andra. Så ringer mobilen och jag får släppa, eller så är det dags för mat eller läggdags. Det är så många små, små rörelser som faktiskt kräver koncentration för att det skall bli jämnt och fint. Ett smycke kan ibland ta många timmar, och när det blivit sen kväll och jag suttit böjd över en sten med mina tänger känner jag hur det susar i huvudet. När man är färdig och det blir bra, då är lyckan total, och oftast får jag lust att behålla smycket själv. Men tanken är ju faktiskt att de skall säljas, så jag får lära mig att skiljas från de små liven;)