En del stenar vill inget annat än att bli ett smycke. Andra krånglar redan från start.
Då lever plötsligt varje tråd sitt eget liv och det känns stört omöjligt att böja dom på det håll JAG vill att de skall böjas. Jag vrider - det vrids tillbaks. Jag sträcker - det sträcks tillbaka. Jag tvinnar och skruvar - och det tvinnar upp sig igen. Det går liksom troll i en del stenar. Och om jag äntligen tycker att jag får till det så tappar jag dem på golvet eller skickar iväg dom tvärs över hela rummet för att jag tar i på något konstigt sätt. Suck. Men oftast blir det ändå hyfsat bra till slut. Jag säger oftast, för det ligger allt några stycken i botten på en skål och skäms. Ibland kikar jag på dom men ryser av skam och besvikelse när jag påminns om hur många timmar jag lagt på dom med uselt resultat. Jag borde nog slänga dom, men tänker att de kan vara en bra påminnelse om jag faktiskt lär mig och utvecklas, och att det kanske en dag kommer kännas roligt att titta på dom. Vi får se .
